myplayground.blogg.se

Sitter nu och längat frammåt igen! Det är så svårt för mig att leva i nuet men det är faktiskt så att det inte finns något att göra åt det ännu. Jag kan inte få hjälp förens jag har diagnosen på papper och tills dess så kan jag bara försöka sova, träna sköta vardagen och hunden. 

 

Jag vet inte hur det är för er andra med add där ute. Men nu är jag 25 och mitt liv har stått stilla sen jag gick ut grundskolan. Att ingen på 8 år har sagt att du kanske ska kolla upp dina problem hos läkaren. Eller att de otaliga arbetsterapeuter, lärare och ja de senaste åren läkare kunde ju i alla fall koppla mina problem till Add. Men det är ju en tyst sjukdom som inte märks. Jag va nämligen den blyga tjejen som ofta satt och dagdrömmde, det är jag fortfarande. När jag sitter och skriver detta har jag fastnat otaliga gånger och tiden bara springer iväg. Ett sånt här inlägg tar minst 30 min för mig att skriva och ibland ännu längre.

 

Sen med alla motgångar sedan grundskolan har jag prestationsångest, panikattacker och känslor som säger att jag inte räcker till, att jag inte är den personen jag borde vara. 6 år i gymnasiet utan slutbetyg är ju inte så roligt heller.

 

Nä inget mera sånt! Ska ta en lång promenad med hunden.